🌿 Välsignelse att få vara människa på Tellus

Del 4 av 5

Stanna ett ögonblick.

Känn marken under dina fötter.
Även om du sitter inomhus bär den dig.

Du står inte ovanpå jorden.
Du är buren av henne.

Din kropp är byggd av samma mineraler som hennes berg.
Ditt blod bär järn som en gång formades i kosmiska processer.
Vattnet i dina celler har rört sig genom hav, moln och regn långt innan du föddes.

Du är inte en besökare här.

Du är en del av kretsloppet.

Att börja välsigna det som bär dig

Du kan leva ett helt liv utan att tänka på marken.

Utan att tänka på jorden som håller dina steg.

Men när du stannar upp
och faktiskt känner in
vad som bär dig
förändras något.

Det som tidigare var självklart
blir heligt.

Att äta blir en relation.
Att andas blir ett samarbete.
Att vila blir ett överlämnande.

Det heliga finns inte i att lämna jorden.

Det finns i att erkänna att du är sammanvävd med henne.

Du får vara här

Det finns något oerhört i detta:

Du får uppleva ett liv i materia.

Du får känna värme och kyla.
Du får uppleva beröring.
Du får älska och sörja.
Du får skapa.

Du får vara människa på en planet som bär hav, skogar och soluppgångar.

Det är ingen liten sak.

Det är en välsignelse.

När tacksamhet blir verklig

Tacksamhet är inte en mental övning.

Det är en kroppslig upplevelse.

När du tackar marken
mjuknar bröstet.

När du välsignar det som växer
öppnas något i magen.

När du erkänner att du är buren
släpper något i axlarna.

Det är nervsystemet som känner trygghet.

Trygghet i att du inte svävar ensam i ett tomrum.

Du är del av en levande planet.

Helighet utan dramatik

Det här handlar inte om att göra jorden mystisk.

Det handlar om vördnad.

När du lägger handen mot marken
och säger tack –
är det inte för att någon kräver det.

Det är för att du känner relationen.

Och i relation uppstår helighet.

Inte som religion.
Inte som ritual.

Utan som närvaro.

En enkel ceremoni

Nästa gång du går ut:

Stanna.
Andas.
Lägg märke till marken.

Säg tyst:

Tack för att du bär mig.
Tack för att jag får vara här.

Det räcker.

Kanske börjar den djupaste andligheten där.

Inte i att söka bort.

Utan i att välsigna det du redan står på.

I kärlek

Susanna