Tillit - Vad det egentligen betyder
Susanna Ewerklou 
En personlig berättelse om övergången från tro till vetande.
I så många år har jag hört mig själv säga
"Jag har tillit."
Men om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att jag fullt ut har förstått vad verklig tillit betyder.
Inte förrän nu.
Jag har trott att tillit handlade om att tänka positiva tankar.
Att tro på framtiden.
Att hoppas att allt ska lösa sig.
Men tillit är något mycket djupare än så.
Tillit är att släppa taget.
Inte bara med tanken.
Utan med hela sitt väsen.
Att lämna över sig till det gudomliga.
Att våga lägga sitt liv i universums händer och veta att man blir buren.
Inte för att någon lovat det.
Utan för att det finns ett vetande som är starkare än rädslan.
Under många år har min resa handlat om att förstå mig själv.
Att möta mina sår.
Att se mina mönster.
Att gå tillbaka till sådant som gjort ont för att kunna läka det.
Det arbetet är gjort nu.
Naturligtvis kommer livet fortfarande att visa mig situationer som berör mig.
Skillnaden är att jag inte längre behöver stanna där.
Jag behöver inte längre rota i det som varit.
Jag kan se det.
Tacka det.
Sen gå vidare.
För första gången i mitt liv förstår jag skillnaden mellan att tro och att veta.
Att tro lämnar alltid en liten öppning för tvivel.
Att veta kommer från hjärtat.
Det är stilla.
Tryggt.
Orubbligt.
Det är där jag står idag.
I vetskapen om att jag är försörjd i allt jag behöver.
I kärlek.
I bostad.
I ekonomi.
I möten.
I vägledning.
I frid.
I harmoni.
Inte därför att livet alltid kommer att se ut som jag tänkt mig.
Utan därför att jag vet att det kommer att bli som det ska.
Det är tillit.
Verklig tillit.
Det här blir min sista blogg för sommaren.
Jag går nu in i en period av vila, integration och själens uppvaknande.
Jag släpper taget.
Inte av trötthet.
Utan av tillit.
Jag gör det med en djup ödmjukhet inför den människa jag har varit, den resa jag har gått och allt det som format mig längs vägen.
Från och med nu kommer bloggen att leva vidare genom Malin.
Malin Gryler kom in i mitt liv som elev för tre år sedan.
Idag står hon inte längre bredvid mig som elev.
Hon står bredvid mig som partner.
Vi vet inte vad hösten kommer att föra med sig.
Vi vet inte vilka dörrar som kommer att öppnas.
Vi vet inte hur nästa kapitel ser ut.
Men vi vet att det är dags att ta steget.
Ibland är det allt som behövs.
Så varsågod, Malin.
Visa dig i allt det fantastiska som vuxit fram under dessa år.
Ta din plats.
Låt dina vingar bära dig.
Jag står bredvid dig.
Inte som lärare och elev.
Utan som jämlik.
Som partner.
Som din syster
Som vän.
Med kärlek,
Susanna
Följ Malin på hennes resa