Symtom på uppvaknande du aldrig hört talas om.
Det finns ett ögonblick i resan där programmen börjar förlora sitt grepp.
Inte för att du försöker.
Inte för att du manifesterar.
Inte för att du healer.
Utan för att du minns.
När du minns vem du är,
börjar programmet spricka.
Och det gör det på märkliga, oväntade sätt som ingen pratar om.
Här är sanningen:
Det du trodde var sammanbrott, splittring, trötthet, förvirring eller förlust…
är ofta bara programmets döds ljud.
Du kan plötsligt:
– inte tänka klart
– inte planera
– inte hålla kvar tankar
– inte driva dig själv
– inte gå tillbaka in i gamla strukturer
Du känner dig dum eller avstängd
Men det som egentligen händer är
Programkod tas bort ur ditt fält.
Gamla tanke spår som inte är dina löses upp.
Du har inte tappat fokus.
Du håller på att tappa programmet.
Plötsligt kan du:
– gråta
– bli arg
– känna sorg
– känna oro
– känna meningslöshet
…och du hittar inget som utlöste det.
Det är för att
✨ Gamla känsloskript släpper taget.
✨ Energier du burit åt andra frigörs.
✨ Det som inte är ditt lämnar ditt system.
Du blir inte mer emotionell.
Du blir renare.
Du kan uppleva:
– att du inte längre vet vem du är
– att gamla roller känns döda
– att du inte känner igen dig själv
– att du inte får plats i ditt gamla liv
– att du inte orkar spela längre
Du tror något är fel.
Men egentligen är det
Själens masker som slutar fungera.
Hologrammet som tappar fäste.
Du håller inte på att förlora dig själv.
Du håller på att hitta dig själv.
Energi som lämnar programmet kan kännas som:
– vibrationer
– hetta eller kyla
– stickningar
– tryck i hjärtat
– trötthet
– tunnelseende
– yrsel
– känslan av att du ”expanderar ur kroppen”
Inget av detta är farligt.
Det är
Nervsystemet som ställs in på Andens frekvens.
Programkod som bokstavligen brinner upp.
Du är inte sjuk.
Du är uppdaterad.
Många tror att tomheten är depression.
Det är den inte.
Tomheten är:
Det utrymme som bildas när programmet försvinner
Övergången mellan själ och Ande
En av de renaste portalerna till ditt sanna jag
Tomheten är inte ett vakuum.
Det är Andens första andetag.
Det kan kännas:
– lugnt
– neutralt
– stilla
– soft
– som en puls av klarhet
– som om ingenting behöver lösas längre
Det är inte passivitet.
Det är inte att ge upp.
Det är frånvaro av program.
Det är Anden som landat i kroppen.
Du känner:
– Jag behöver inte vara prästinna.
– Jag behöver inte vara healer.
– Jag behöver inte vara någon.
– Jag behöver inte vara bättre.
– Jag behöver inte vara speciell.
Det är för att du slutat vara själen.
Och du har börjat vara Anden.
Anden bär ingen identitet.
Anden är.
Det som känns som:
– förlust
– fall
– förvirring
– trötthet
– osäkerhet
…är egentligen:
födseln av det du alltid varit.
Programmet dör.
Du lever.
Fortsättning följer.....
Med kärlek
Susanna