När jag började öppna uppåt och förstod att något svarade

Susanna Ewerklou Författare

In i koherens del 3

Jag upptäckte att när det nedre navet höll, behövde inte mitten navet, kontrollera. 

Någonting nytt skedde i mig.

Det var först diffust, inte riktigt tydligt. 

Men tillräckligt för att jag skulle observera det.

Min perception förändrades och vad mera var att jag verkligen förstod betydelsen av perception.

Jag försökte inte se mer... Utan öppnade upp för att se saker ur ett annat perspektiv.

Verkligheten var den samma, men jag såg på den med nya ögon.

Det som tidigare känts som en slump, ett öde började kännas mer.. exakt

Jag tänkte på något som dök upp direkt efter en kort stund. Kanske inte alltid exakt som jag tänkt, men som ett svar på det jag behövde.

Jag slutade hetsa, jaga och började låta saker ske. 
Här började jag förstå koherens, manifestationer och hur jag skapar genom mina tankar.

När jag var splittrad
så spelade det ingen roll vad jag ville.

Det blev brus.

Tankar åt ett håll.
Känslor åt ett annat.
Energi som gick i olika riktningar.

Inget i mitt liv svarade mig.

Men när det började bli samlat i mig…

när det nedre höll
och mitten inte störde…

då blev signalen tydligare.

Det var då jag började se tecknen.

Inte som något mystiskt.

Utan som en respons.

Som att livet började svara
på det jag faktiskt var i.

Jag försökte inte tänka fram lösningar, de föll rätt i min famn, när jag lämnade ifrån mig kontrollen.

Det här var en stor skillnad för mig.

För jag hade tidigare försökt skapa
genom att vilja.

Genom att fokusera.
Genom att tänka rätt.

Men det var inte där det låg.

Det låg i mitt tillstånd.

När jag var samlad
så började saker komma till mig
med mindre ansträngning.

Inte allt.

Men det som var i linje.

Det kändes inte som att jag “fick”.

Det kändes som att något föll på plats.

Jag började också märka
att det jag inte längre var i linje med
inte nådde mig på samma sätt.

Det var som att vissa saker
bara inte fick fäste längre.

Det gjorde mig först osäker.

För jag var van vid att ta in allt.
Känna allt.
Reagera på allt.

Men nu var det annorlunda.

Då började jag förstå tydligt. 
att koherens inte bara handlar om mig.

Det handlar om relationen
mellan mig och det jag möter.

När jag var tydlig i mig
så blev också det jag mötte tydligare.

När mina känslor var ljusa och glada så mötte jag exakt det tillbaka.

Allt blev inte enklare på en gång. Men det kom mer precist.

Jag övade mig och lärde mig vad är det som känns rätt, hur jag släppte ut min energi, delade med mig. Det jag såg, läste hörde och kunde se var jag själv befann mig, utan att gå in i någonting som inte var i linje med mig.

Det jag mötte svarade, där jag var.

En ny trygghet AHA är det så här det ska kännas.

Inte jaga tecken, utan låta dem komma till mig. Få svar på det jag vill veta utan att fråga, hur det kändes innan svaret kom, vad det betydde för mig.

Det vart stilla i mig. För det jag behövde kom.

När jag började känna skillnaden, mellan att försöka tolka något, till att bara veta.

Det var inte en tanke.

Utan en klarhet.

Det kom inte från att jag öppnade uppåt.

Det var för att jag kunde hålla mig grundad, jordad. 
Det höll helt enkelt.

Det var där allt förändrades.

För när strukturen håller…

då kunde min perception öppna sig

utan att jag försvann.

För första gången så vart min upplevelse på riktigt.

Att jag kunde ta in mer
utan att tappa mig själv.

Men jag var inte klar, utan jag kunde följa nästa steg i systemet.

Fortsättning i nästa blogg – när allt började arbeta tillsammans och koherensen blev något jag levde i, inte bara upplevde

Med kärlek

Susanna