När förståelsen inte längre räcker

När förståelsen inte längre räcker

Det finns en punkt på den inre vägen som sällan talas om.
Inte för att den är farlig – utan för att den inte passar in i något system.

Det är punkten där förståelsen inte längre ger vila.

Många av oss har gjort ett djupt arbete.
Vi har sett hologrammen, genomskådat programmen, förstått hur egot och själen samspelar.
Vi har sett hur mycket av det vi trodde var ”vi” egentligen var strukturer, anpassningar och mönster.

Och ändå kommer en stund där allt detta – som en gång befriade – blir för mycket.

Inte för att det var fel.
Utan för att det har gjort sitt.

Det finns en längtan som inte handlar om att förstå mer.
Inte om att hitta nya svar.
Inte om att placera sig i en större kosmisk berättelse.

Det är en längtan efter stillhet utan förklaring.
Efter att få vara, utan att hålla sig själv på plats.

För vissa själar kommer det en punkt där även det andliga språket blir för trångt.
Inte för att det är osant – utan för att det inte längre behövs.

När även frågor som:

varifrån kommer jag
vilken själstyp är jag
vilken familj tillhör jag

… tappar sin laddning.

Inte för att nyfikenheten dör.
Utan för att den inte längre kräver svar.

Jag märker själv hur lager lossnar, ibland utan att jag visste att de fanns.
Hur något i mig vill bli allt mer ordlöst.
Hur vilan inte längre finns i insikt – utan i frånvaro av ansträngning.

Det kan kännas ovant.
Nästan overkligt.
Som att stå så stilla att världen rör sig runt en.

Men det är inte att försvinna.
Det är att sluta spänna sig.

Den här serien är inte till för att leda dig någonstans.
Den är till för att visa att det finns en plats där inget längre behöver hållas ihop.

Och att den platsen är trygg.

Detta är inte ett facit.

Det är en inbjudan till att vila i det som redan är.

Med kärlek

Susanna