Lämna rollen som medberoende

Att våga se mig själv.

För ett och ett halvt år sen fick min älskade livspartner sin diagnos, cancer. Där och då gick jag in i en roll. En roll som medberoende. Det såg jag inte då, men jag ser det idag.

Jag tog på mig rollen som anhörig till cancersjuk livspartner.

Först kom rädslan och ångesten att han skulle dö, sen kom offerkoftan på.

Rollen begränsade mitt liv. Alla möten med andra människor handlade om statusen på hans hälsa, symptom och mående. Ibland kunde jag utnyttja situationen för att slippa säga att jag inte vill göra det som någon annan föreslog.

Jag undrade så många gånger varför ingen frågade hur jag mådde. Men hade jag verkligen rätt att känna mig undanskuffad och förbisedd när det inte var jag som var sjuk. Här kom det dåliga samvetet in.

Alla hejarop om att alla håller tummarna att han blir frisk och att alla tänker på honom fick mig att vilja kräkas. Det stod mig upp i halsen.

För ett år sen kom jag till vägskäl. Var jag tvungen att lämna honom för att slippa stå i bakvattnet? Älskade jag verkligen honom? Kanske vore det bättre att lämna honom istället för att bli lämnad?

Jag ville bara fly, lämna hus, hem och familjen. Bara för att få lägga fokus på mig själv. Idag vet jag att det inte var honom jag ville lämna utan rollen som jag tagit på mig och mitt återkommande beteende att fly från mig själv.

Men så en vacker sommardag hände något. Han mötte Susanna och där och då kände jag så starkt, att nu vänder det.

Han började gå på sessioner, jag fortsatte med mina sessioner och i våras började vi även med gemensamma Relations sessioner hos Susanna. Äntligen fick vi hjälp med att kommunicera med varandra och förstå oss själva och hur den andra partnern tänkte och varför vi agerade som vi gjorde. Det fanns så många missförstånd och misstolkningar som vi har kunnat bena ut.

Jag har förstått att det inte handlar om hur andra bemöter mig, utan det handlar om att jag har valt att ställa mig i skuggan. Jag har inte sett mig själv, jag har inte vågat ta den plats som jag förtjänar eller gjort min röst hörd.

På min födelsedag häromdagen fick jag telefonsamtal och sms om gratulationer och önskan om en fin dag men där det direkt övergick till frågan om hur Patrik mår.

Där och då bestämde jag mig för att lämna rollen som medberoende och jag kastade offerkoftan i soporna. Nu är dags att också se Malin och ge henne den kärlek och uppmärksamhet som hon längtar efter.

Några dagar senare kom en dröm som visade mig en stor sköldpadda. Jag fick den i gåva. Den hade bråttom och jag visste inte vad den skulle ha för mat. Den följde mig hack i häl hela tiden.

Efter en stund hade jag även fått ett nyfött barn. En liten flicka. Jag hade inte varit gravid så jag kunde inte amma henne. Så nu uppstod ett problem. Det fanns inga babykläder eller någon mat. Jag hade jättebekymmer med det. Det var viktigt med mat och kläder, däremot hade jag inte en tanke på att hon behövde en varm famn som gav henne kärlek. Jag bad min dotter ta hand om babyn och hon gav babyn en filt och en varm och trygg famn.

När jag vaknade förstod jag att babyn var jag. Det enda hon fick av mig var mat och kläder. Ingen kärlek. Ingen ömhet. Ingen närhet. Ingen närvaro.

Jag läste att enligt Solöga är sköldpaddans betydelse visdom, tålamod och att söka svaren inom mig själv.

Jag är tacksam för insikten och för att jag har fått se hur jag har hanterat mig själv och att jag nu är på väg att ta mig ur rollen och att vårda och ge kärlek till den kvinna som känt sig så förbisedd.

För första gången på länge vet jag att jag inte längre behöver välja mellan honom och mig själv.

Jag väljer oss genom att också välja mig. Det har gjort att min kärlek till honom vuxit sig ännu starkare.

Med värme och omtanke

Malin