🌊 Hur hittar man sig själv i det stora blå?

Hur hittar man sig själv i det stora blå?

💫Hur balanserar man det gudomliga med det mänskliga –
utan att förlora sig själv i illusionen?

💫Allt är en illusion.
Och det är våra val som leder oss hem –
hem i en tom berättelse där vi får lov att skriva om,
skapa nytt, hitta tillbaka.

💫Jag har sökt så länge efter mitt rätta element.
Det har känts som en saga, en fiction,
en roll från någonting till någonting annat.
Men det jag söker… är det äkta.
Det autentiska jaget –
utan mask, utan prestation,
men med tårarna och glädjen bärandes i sig själv.

💫Sanningen är att jag inte alltid har en aning om vad jag gör.
Eller om vad jag är.
För det jag är… är så mycket större
än den lilla som burit sina bördor i tystnad.

✨"Tro att du är någonting – vet att du är någonting större."✨
De orden ekar inom mig.
En tillhörighet till allt som är.
Inte en spillra av något trasigt,
utan något fantastiskt, levande, nyskapande –
född ur en idé. Ett andetag. En rörelse.

💫Så mycket ryms i en mänsklig skrud.
Så mycket ljus som kommer fram genom ord och handling,
när vi vågar vara empatiska med oss själva.
Medkännande med den lilla människan som inte kunde bättre då.
Men som reste sig.

💫Jag känner tacksamhet.
För vägen.
För såren och skadorna som har läkt.
För ärren som finns där, tysta men levande i min historia.
Det är kärlek.
Kärlek för jorden.
Kärlek för människan.
Kärlek för livet –
som fört mig dit där jag är i dag.

💫Och tårarna…
de får gärna blandas med skrattet.
I enhet.
I ensamhetens förvirrade skog.

💫För jag vet nu:
Jag är aldrig ensam.
Ingen är ensam.

Med kärlek,
Susanna 🤍