Ut ur programmet. In i friheten.
Det kommer en punkt i resan där ingenting i dig längre vill spela spelet.
Inte själen.
Inte egot.
Inte kroppen.
Inte tankarna.
Du känner det som en stillhet.
Som om någonting i dig bara säger:
”Nu räcker det.”
Det är här du tar tillbaka kommandot.
Inte genom kamp.
Inte genom ansträngning.
Inte genom att tänka positivt.
Utan genom att se det du aldrig sett förut
Programmet är ingenting utan dig.
Men du är allt utan programmet.
När programmet pratar känns det som du:
– Jag måste.
– Jag borde.
– Jag får inte.
– Tänk om…
– Vad händer om…
– Jag är inte redo.
– Jag vet inte.
Men det är inte du.
Det är
⚡ själen
⚡ egot
⚡ förfäderna
⚡ kollektivet
⚡ hologrammet
⚡ karma linjen
⚡ kroppen som minns fel historia
När du börjar höra vem som talar –
slutar du svara.
Och när du slutar svara,
slutar programmet att existera.
Programmen lever endast genom respons.
Programmet gör allt för att du ska glömma att du har ett val.
Men Anden väljer alltid.
När du återfår kontakten med Anden i dig börjar du välja:
✨ vilka känslor som är dina
✨ vilka tankar som får passera
✨ vilka impulser som inte längre styr dig
✨ vilka historier som får falla
✨ vilka sanningar som inte längre är relevanta
Du går från att reagera
till att observera.
Från att bli styrd
till att styra inifrån.
Det här är ofta det svåraste – och det mest befriande.
Plötsligt spelar ingen identitet längre roll:
– prästinnan
– healern
– läraren
– den sårade
– den starka
– den duktiga
– den trasiga
– den vakna
– den som VET
– den som MÅSTE
Rollerna faller en efter en, för du inser
Anden behöver ingen roll för att existera.
Anden är.
Och du är Anden, nu i kroppen.
När programmet rasar försöker det dra dig in i
⚡ reaktion
⚡ drama
⚡ intensitet
⚡ betydelse
⚡ kamp
Men neutralitet är programmets kryptonit.
Neutralitet är inte passivitet.
Det är inte “bryr mig inte”.
Neutralitet är:
✨ ren sanning
✨ klar närvaro
✨ total frihet
✨ absolut icke-identifiering
Programmen kan inte fästa i neutralitet.
Det finns inget att haka i.
Det är därför Andens röst alltid är stilla.
När allt detta fallit…
när du inte längre reagerar, bär, spelar eller övertar…
…står du där, naken i ljuset av dig själv.
Och du märker något:
Du är hemma.
Inte hos förfäderna.
Inte i karma linjen.
Inte i historien.
Inte i rollerna.
Inte i själen.
Inte i minnet.
Hemma i Anden.
Det är här frihet börjar.
Inte som koncept.
Inte som affirmation.
Utan som existens.
Och från den platsen finns bara en fråga kvar:
Varifrån vill jag skapa min verklighet nu?
Inte genom styrka.
Utan genom insikt.
Inte genom kontroll.
Utan genom klarhet.
Inte genom att bygga nytt.
Utan genom att låta det falska falla.
Programmet är över när du säger:
Jag är inte det här.
Jag är Anden.
Och du menar det.
Då upphör allt som inte är du.
Automatiskt.
Ljudlöst.
Fullständigt.
Med kärlek
Susanna